Orden i titeln är inte mina. De har jag hämtat från Marina. De sammanfattar på ett fyndigt sätt den turbulenta vecka som har gått i Grekland. Inom loppet av sju dagar kom Giorgos Papandreou med ett förslag om en folkomröstning, såg att att det inte gick hem, och avsade sig uppdraget som premiärminister.
Dessutom hann man med en dramatisk förtroendeomröstning vars dramatiska turer bidrog till att landet nu kommer att börja den vecka som kommer med en ny premiärminister.
En ny regering kommer med andra ord att ta vid. Den kommer troligtvis att ha en bred parlamentarisk sammanslutning och (ryktas det) ha en vass spets bestående av en akademiker. Detta ökar nog möjligheterna att genomföra de tunga beslut som behöver tas. Förhoppningsvis dämpar detta den oro som har präglat landet under den senaste veckan. Kaoset är över. Krisen väntar.
Den tid som nu kommer är med stor sannolikhet lång, mödosam och tung. Även om det inte ser ut så för tillfället, så kommer det att underlätta för grekerna att hålla fast vid euron. Jag resonerar kring varför euron är värd att hålla fast vid i denna artikel som publicerades igår på SVT Debatt. Jag vill även passa på att tipsa om denna artikel av Andreas Bergh där han visar på att ett EU utan euron hade varit ett oroligt Europa.
Idag har jag i SR Alltid Nyheter fått möjlighet att kommentera om den vecka som gick i Grekland och om de 100 dagar som kommer. Vid slutet av denna period kommer nyval att hållas i Grekland. Vi får se om kaoset har återkommit då, eller om de frågetecken som krisen fört med sig håller på att rätas ut. Självklart hoppas jag på det senare men oroar mig för det förra.
Bra artikel, Haralampos. Men det var inga ovationer i kommentarsfältet, märkte jag. Obekväma sanningar du kommer med tydligen. När jag tweetade artikeln fick jag genast påhugg också.
Tack, Helena!
Tack även att du spred den vidare.Det var nog inte väntat med en stående ovation när jag skickade in artikeln.
Avsikten är nog att fästa uppmärksamheten på vilka konsekvenserna blir när låter bli att göra det som genomföras. Detta gäller både Grekland och Sverige och EU som helhet.
Min (fromma) förhoppning är att vi får igång en diskussion om vårt medlemskap i EU och om hur vi på ett konstruktivt sätt kan få det att fungera bättre.
Diskussionen fastnar tyvärr ofta i lönsamhet och hur saker fungerar när den borde vara mer principiell. Är det vettigt med ett europeiskt samarbete och en valutaunion måste då vara den första frågan.
Instämmer. Det är genom att diskutera principerna som man förstår sammanhanget.