Volvos ledning gör klokt i att fortsätta sin satsning på Volvo Ocean Race, en investering som genom åren givit tillbaka mer än vad den har kostat. Enbart den som vågar vara ute och segla kan räkna med att kunna ro affärer i land.
För den som likt jag inte kommer från Göteborg, är det svårt att veta vad den omtalade Volvoandan är. Man har hört talas om den, fått den beskriven för sig, men trots det så är det svårt att få grep om den. Det enda sätt som man har kunnat förstå vad den går ut på är att se på vad Volvoandan har mynnat ut i: i produkter som genom åren stått för kvalitet, framåtblickande lösningar parat med gediget hantverkskunnande. ”Volvos värde varar” är det budskap som stolt har förkunnats utåt, något som nog har sin grund i de gemensamma ansträngningarna inne i Volvos verkstäder, och som på ett kärnfullt sätt antagligen fångar in essensen av Volvoandan.
Inget varar dock för evigt. Värderingar och prioriteringar ändras hos alla oss som väljer att använda oss av Volvos produkter. Förutom Volvo har vi andra produkter från andra tillverkare att välja mellan, produkter som kanske på ett nytänkande och ibland omdanande sätt svarar mot de behov som vi har. Även Volvo måste svara på detta. Volvo måste även, vilket är ännu viktigare, visa att de har kommmit med nya svar och originella lösningar. Det behöver ett medium, eller ännu bättre, en arena, där Volvo i lugn och ro och i tid och på plats kan presentera sina lösningar och svar. Det är här Volvo Ocean Race kommer in i bilden.
Volvo Ocean Race hette en gång i tiden Whitbread Round the World Race. Första gången tävlingen anordnades var 1973-1974 av Royal Naval Sailing Association, med benäget bistånd av en lokal öltillverkare vid namn Whitbread. Då deltog 17 segelbåtar och med totalt 176 seglare från 7 olika länder, varav flertalet var äventyrare. Somliga utan tidigare vana av havskappsegling, nästan samtliga män. Ungefär 3000 båtar följde med på avstånd när deltagarna löpte ut vid starten den 8e september 1973 i Portsmouths hamn, en begränsad men nyfiken skara, vilken kom att sprida ordet om tävlingen vidare, och som medförde att den blev intressant som en arena att verka på.
Tävlingen har sedan starten 1973 förändrats, mognat och utvecklats, både vad gäller deltagare men även hos publiken. Vid den andra tävlingen 1977-78 deltog den första kvinnliga kaptenen, Clare Francis, som på sin båt tog med sig två andra kvinnliga besättningsmän. Idag krävs det mer, mycket mer av en kapten. Förutom att vara en duktig seglare, en god navigatör måste denne även ha förmåga att hålla samman sitt lag inåt och kunnat sköta kontakterna utåt, med media och sponsorer. Denna förändring speglar inte bara förändringen i samhället från tävlingens start till denna dag. Den speglar även förändringen i tävlingens publik. Idag är det betydligt fler än de 3000 båtägande entusiasterna i Portsmouth som följer tävlingen. Det är inte svårt att förstå varför Volvo 1998 valde att för 80 miljoner kronor ta över tävlingen för att använda sig av den som en arena när man tar del av följande statistik från den föregående tävlingen 2005-06:
* Mer än 1,8 miljarder åskådare följde Volvo Ocean Race via tv runtom i världen i 192 länder.
* Över 2000 journalister ackrediterades under tävlingen, vilket genererade över 17 500 artiklar i de 11 territorier som bevakades
* Den officiella hemsidan lockade till sig 3,5 miljoner unika åskådare, för att ta del av statistik, bilder, videoinspelningar och annan information från tävlingen
* Medievärdet av tävlingen uppgick till ett sammanlagt värde på 86 miljarder dollar.
Det är dessa siffror som gör det motiverat för Volvo av att använda sig av tävlingen som en arena för att presentera sina varor och lösningar till oss konsumenter.
Effekterna av att vara en del av tävlingen stannar inte vid siffror. En poäng är att deltagandet ökar kännedomen om Volvo och dess produkter hos publiken som följer tävlingen på avstånd eller på plats. Fler av oss som står i begrepp att välja bland Volvo eller någon annan tillverkare får i detta fall mer svar från Volvo till våra frågor. Värdet av detta överstiger den möda som man lägger ned.
En annan poäng är att deltagandet leder till konkreta affärer. Vid anhalten i La Rochelle 2001-02 slöt Volvo Aero en affär med Corsair vars värde återbetalade Volvogruppens investering i Volvo Ocean Race många gånger om. Denna affär, i kombination med andra, tryggade på detta vis fortlevnaden för företaget och jobben för Volvos anställda.
Den kanske viktigaste poängen av att delta i detta evenemang är dock inte riktad utåt, utan inåt, till alla som utgör Volvo och därmed själva Volvoandan. Den visar att man klarar av att lösa de utmaningar, såväl nuvarande som framtida, som ett jätteevenemang som Volvo Ocean Race utgör. Värdet av detta kan nog inte beräknas. Det visar inte bara att Volvos värde varar, utan även att det kan förändras och anpassas.
Det är nog dessa erfarenheter uttryckta i såväl ekonomiska termer som i icke-monetära sådana som måste mynna ut i att Volvoledningen bör fortsätta sin satsning på Volvo Ocean Race. Jag kan förstå att en varslad Volvoanställd som Sebastian de Souza i Newsmill den 16e juni oroar sig för den satsning som Volvoledningen gör på seglartävlingen i dessa tider när det råder storm på de finansiella marknaderna, men samtidigt bör man ställa oron mot följande: det är enbart genom att vara ute och segla som man kan räkna med att kunna ro affärer i hamn.
Not: Detta inlägg publicerades i Newsmill 2009-06-18
