Svenskans vackraste ord

Något överraskad och framförallt glad över att mitt inlämnade bidrag – kontrapropositionsvotering – nominerats till omröstningen svenskans vackraste ord som anordnas av Svenska Dagbladet. Här är några av mina tankar bakom valet av bidrag:

En votering är ett val. Många av de värden som uppskattas i Sverige, som till exempel tillgång till utbildning och sjukvård, ett socialt skyddsnät och stegar för individuell utveckling, med mera, har formats genom val och voteringar. Det är genom val som Sverige över tid har formats till det land det är idag. Genom voteringar formas även morgondagens Sverige.

Jag valde att lämna in kontrapropositionsvotering som bidrag till svenskans vackraste ord eftersom det är ett obesjunget redskap genom vilket Sverige förändras i den dagliga demokratiska beslutsprocessen runt om i landet. En kontrapropositionsvotering är ett sätt för att sålla fram ett alternativ genom val. Den ställer de olika alternativen mot varandra, som stöts och blöts. Förtjänster i ett förslag ställs mot brister i ett annat. Den som ställt fram alternativet granskas och jämförs med andras förslag. Håller alternativet måttet? Som bäst bidrar kontrapositionsvotering till en gemensam diskussion och tankearbete om vilket alternativ som är bäst lämpat – och sedan gå vidare med det.

Det är genom sådana voteringar som Sverige dag för dag, med många små myrsteg och ibland raska jättekliv, ändras och förändras. Det blir till det land det är.

Reflektion: 20 år efter omröstningen till EU

Mina klasskamrater i gymnasiet fick rösta om medlemsskapet till EU (eller EG som vi förväxlade det med). Det fick inte jag. Jag föddes nämligen ett par månader för sent – på fel sida om valdagen. Ändå engagerade frågan mig.

Jag minns nämligen hur grått och slitet allt såg ut när jag åkte med buss genom de forna Östblocket sommaren 1991. Närmare fem decennier i skuggan av en järnridå hade lämnat sina påtagliga spår i det forna Östyskland, Tjeckoslovakien, Ungern och Jugoslavien. Det fick mig att inse hur olika livsvillkoren kan se ut beroende på vilken sida om en gräns man fötts. Och hur lätt det är ta demokrati, yttrandefrihet och mänskliga rättigheter för givna. Utanför bussens fönster, rullandes över skakiga kullerstensgator till motorvägar, kunde jag dra mina slutsatser.

Därför (och av flera andra anledningar) tyckte jag att omröstningen till EU var viktig. Inte för att ölen skulle bli billigare eller bättre. Inte för att byråkratin skulle bli mindre omständig och enklare att ha att göra med. Utan för att skapa en gemensam grund där man kan arbeta för (och sträva efter) att en ny järnridå aldrig mer ska kunna resas. Jag tyckte det då. Och jag tycker det är lika relevant idag, 20 år senare.

Recension och reflektion

Aktivitetsnivån skiljer sig åt. På bloggen Politik i Grekland skriver jag fler inlägg än vad jag hör. Trots denna kan den här recensionen (och boken, skriven av Alexandra Pascalidou) vara intressant att ta del av.

”Med ”Kaos – Ett Grekiskt Krislexikon” tecknar Alexandra Pascalidou en personlig bild över den långvariga kris som Grekland hamnat i. De personliga erfarenheterna samlas i en samling berättelser och samsas med grekernas egna betraktelser. Boken är med andra ord lika mycket av en antologi som ett lexikon. Det är ett fyndigt pedagogiskt grepp som bidrar till att ge ett mångfacetterat porträtt av ett land som ännu söker såväl efter en förståelse av krisen som en väg ut ur den.”

Plötsligt händer det

I dag publicerar tidningen Nu en insändare av Pernilla Bergqvist och mig där vi uppmärksammar betydelsen av en litterär kanon och varför vi motionerar för en sådan.

Cecilia Wikström, som tog initiativet till en litterär kanon 2006, berättar att hon vill stå med som medundertecknare till motionen.

Roligast är nog att frågan om en kanon diskuteras åter igen och det på ett sakligt sätt. Liberal Debatt meddelar för övrigt att en replik till min artikel om en litterär kanon är på gång.

Det glädjer mig att det finns ett engagemang för läsning, bildning och litteratur!

Det ser ut att bli ett intressant landsmöte i år!

Om en paus

Jag erkänner. Inläggen på denna blogg har varit få på senare tid. Det tarvar sin förklaring. Jag har nämligen ägnat min tid till att bevaka det som sker i Grekland, i synnerhet valet. Det har blivit en rad artiklar, ett pärlband av twitterinlägg och en hel del insikter som har blivit resultatet av denna tid. Ifall du är nyfiken, så hittar du det jag har gjort på denna blogg, Politik i Grekland. Detta är en del av förklaringen till uppehållet.

En annan anledning till denna paus är att jag har fått ett nytt jobb. Nästa månad börjar arbeta som politisk sekreterare och kommer att ha med ekonomiska och sociala frågor att göra. Jag kommer eventuellt att skriva om mitt arbete, oklart dock om det blir i denna blogg och i detta format. Säkert är dock är att jag åter kommer att skriva. Med andra ord, pausen är över. Back to work!