Reflektion: 20 år efter omröstningen till EU

Mina klasskamrater i gymnasiet fick rösta om medlemsskapet till EU (eller EG som vi förväxlade det med). Det fick inte jag. Jag föddes nämligen ett par månader för sent – på fel sida om valdagen. Ändå engagerade frågan mig.

Jag minns nämligen hur grått och slitet allt såg ut när jag åkte med buss genom de forna Östblocket sommaren 1991. Närmare fem decennier i skuggan av en järnridå hade lämnat sina påtagliga spår i det forna Östyskland, Tjeckoslovakien, Ungern och Jugoslavien. Det fick mig att inse hur olika livsvillkoren kan se ut beroende på vilken sida om en gräns man fötts. Och hur lätt det är ta demokrati, yttrandefrihet och mänskliga rättigheter för givna. Utanför bussens fönster, rullandes över skakiga kullerstensgator till motorvägar, kunde jag dra mina slutsatser.

Därför (och av flera andra anledningar) tyckte jag att omröstningen till EU var viktig. Inte för att ölen skulle bli billigare eller bättre. Inte för att byråkratin skulle bli mindre omständig och enklare att ha att göra med. Utan för att skapa en gemensam grund där man kan arbeta för (och sträva efter) att en ny järnridå aldrig mer ska kunna resas. Jag tyckte det då. Och jag tycker det är lika relevant idag, 20 år senare.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s