Om en antologi

Begränsningar kan vara såväl utvecklande som hämmande. Även om dokumentären ”Vad är det för fel på grekerna” av och med Alexandra Pascalidou som visades igår på SVT enligt uppgift gjordes med ”utan manus eller särskilda förberedelser” har det en tydlig förtjänst. Det ger en ögonblicksbild av den omfattande kris som Grekland går igenom för närvarande.

Bilderna sätter nämligen ord på det som inte alltid låter sig uttryckas. Det är ett effektfullt grepp. Under den timma som programmet varar kommer olika röster till tals för att lämna sin bild av skeendet. Sammantaget bidrar det till att visa på hur omfattande krisen är. Begränsningarna till trots är detta dokumentärens styrka.

Samtidigt medför de beskurna ambitionerna ett hinder. Det saknas ett djup i dokumentären. Svar som ges utforskas inte vidare, sätts inte in i en vidare kontext. Det skulle tillföra ytterligare en dimension om de olika intervjuades situation sätts samman med exempelvis Elstats siffror: i dagsläget är över 18% arbetslösa, 27,7% procent lever under fattigdomsgränsen. Inte heller ställs påståenden mot varandra, så att de får stötas och blötas och på så vis utveckla filmens djup. Hur ser exempelvis utomstående på det som sker i Grekland? Vad har tidigare sagts och skrivits i ämnet? Finns det andra bilder som skulle kunna lyftas fram och jämföras?

Granskningen uteblir helt enkelt. Dokumentären blir mycket av en serie monologer. Vi kommer inte närmare en förståelse till filmens utgångspunkt, en insikt om vad felet var. Det är tyvärr just denna begränsning som hämmar programmet, som gör att det hindras till att bli vad det kunde ha varit. Nu är det vad det är, en antologi av anekdoter.

Vidare läsning: Här är en länk till programmet – döm gärna själv.

”Kaoset är över, nu har vi bara krisen kvar”

Orden i titeln är inte mina. De har jag hämtat från Marina. De sammanfattar på ett fyndigt sätt den turbulenta vecka som har gått i Grekland. Inom loppet av sju dagar kom Giorgos Papandreou med ett förslag om en folkomröstning, såg att att det inte gick hem, och avsade sig uppdraget som premiärminister.

Dessutom hann man med en dramatisk förtroendeomröstning vars dramatiska turer bidrog till att landet nu kommer att börja den vecka som kommer med en ny premiärminister.

En ny regering kommer med andra ord att ta vid. Den kommer troligtvis att ha en bred parlamentarisk sammanslutning och (ryktas det) ha en vass spets bestående av en akademiker. Detta ökar nog möjligheterna att genomföra de tunga beslut som behöver tas. Förhoppningsvis dämpar detta den oro som har präglat landet under den senaste veckan. Kaoset är över. Krisen väntar.

Den tid som nu kommer är med stor sannolikhet lång, mödosam och tung. Även om det inte ser ut så för tillfället, så kommer det att underlätta för grekerna att hålla fast vid euron. Jag resonerar kring varför euron är värd att hålla fast vid i denna artikel som publicerades igår på SVT Debatt. Jag vill även passa på att tipsa om denna artikel av Andreas Bergh där han visar på att ett EU utan euron hade varit ett oroligt Europa.

Idag har jag i SR Alltid Nyheter fått möjlighet att kommentera om den vecka som gick i Grekland och om de 100 dagar som kommer. Vid slutet av denna period kommer nyval att hållas i Grekland. Vi får se om kaoset har återkommit då, eller om de frågetecken som krisen fört med sig håller på att rätas ut. Självklart hoppas jag på det senare men oroar mig för det förra.

Kulturnatt

Varje år vid ungefär samma tid infaller Kulturnatten. När höstdagjämningen närmar sig vet man med sig att det snart är dags i igen. Så även i år.

I år bjöds på mängder av olika aktiviteter. Ibland överraskande sådana. Det är inte alltid det ges möjlighet att lära sig mer om kinesisk tuschmålning. Eller att stöta på en eldflängd uppvisning. Det har sin charm.

För kalenderbitaren fanns det ett program att tillgå för att ta reda på vad som sker och när under Kulturnatten. Även om man förser sig med Kulturprogram inser man rätt snart att det har sina begränsningar. Det händer helt enkelt för mycket. Det är bara att lägga programmet i fickan och bara ta in vad som sker.

In English, please: Once a year in the middle of autumn, a slightly unusual event is arranged in the city of Norrköping.  

Offside

Det är som om avsikten att ingen ska hitta hit. Skyltningen är dålig, för att inte säga obefintlig. Platsen ligger avsides till: mitt inuti ett bullrigt, livligt och hårt trafikerat industriområde, där fartyg ständigt lägger till och godståg rullar in för att hämta sin last. Det ligger långt bortom vanliga promenadstråk. Allt för långt kan man tycka.

Men lyckas man bara hitta dit, ofta efter att ha irrat sig in i snirkliga stigar, vandrat längs med lundar och därefter klättrat uppför en brant backe, då är det ofta mödan värt. Belöningen är en av Norrköpings vackraste vyer. Och då menar jag inte alla får.

 In English, please: Right in the middle of nowhere (just a few blocks off the harbour in Norrköping), you will find this place. And be just as surprised on making that discovery as these inhabitants are at seeing you.

Konfunderad

Jag har svårt att sätta fingret på det. Det är något med denna plats mitt i hjärtat av Industrilandskapet i Norrköping som jag finner fascinerande. Jag vet inte vad som orsakar detta, och inte heller vet jag varför. Hur som helst, konfunderad blir jag. Och är jag.

In English, please: There is something about this place in the heart of Norrköping that I find fascinating. I just cannot put my finger on it.

Hösttecken

Gräset kittlar fortfarande under fötterna när jag går barfota i parken. Träden ger skugga och svalka om jag tar en tupplur i gräset. Då och då hör jag hur det susar i trädkronorna när vinden dyker förbi. Det är sommar. Men ändå är hösten på väg.

På väg hem ser jag nämligen detta tecken. Betydelsen är entydig. Hösten är här. Att se studenter måla sina kårmärken om på nytt i krönet på Västgötabacken är ett säkert hösttecken. Sommaren är över. Men samtidigt är hösten en början. I alla fall om man är student.

In English, please: Should you ever see the sign above fresh and newly painted, beware! Autumn is coming

Livstecken

Aktiviteten på denna blogg har varit låg – alltför låg för att vara ärlig. Däremot har den varit mer livlig på min andra blogg, Iconomi. Så på det stora hela jämnar det ut sig, antar jag.

Nu ska det bli ändring på sakernas tillstånd. Tanken är att skaka liv i denna blogg och fylla den med innehåll. Exakt vad jag kommer att skriva om är ännu oklart. Hittills är jag klar över en punkt. Denna blogg kommer att ta upp andra ämnen än i min andra blogg. Undan för undan kommer nog ett antal punkter till ansluta sig till denna första.

Jag ser det hela som litet av en resa. Jag vet ännu inte vart jag ska, bara att jag har tagit det första steget.

Välkommen att följa med!

In English, please: After a long hiatus, this blog has shown its first signs of life in quite a while.